Visselblåsarlagar i olika länder - del två

Även om lagstiftningen skiljer sig åt i länder runt om i världen, försöker många länder skydda personer som avslöjar missförhållanden med specifika visselblåsarlagar. I vår miniserie kommer vi att ta en titt på några olika visselblåsarlagar i olika länder. I den här artikeln ska vi se närmare på visselblåsarlagar i Asien.

Missade du första delen? Du hittar den här.

Men först, varifrån kommer termen ”visselblåsare”?

Den ursprungliga termen visselblåsare var helt bokstavlig. Tidigare hade visselblåsare en annan (men ändå relaterad) betydelse och de var ofta poliser eller idrottsdomare. Man använde visselpipor för att uppmärksamma sina kollegor eller publiken på händelser som krävde akut uppmärksamhet. Termen ”visselblåsare” kan spåras tillbaka till 1883 när journalister började använda den. Den ökade i popularitet på 1960-talet, när den amerikanske medborgaraktivisten Ralph Nader blev en känd visselblåsare för sina anklagelser mot olika företag, inklusive amerikanska biltillverkare.

Japan

När det gäller att skydda visselblåsares anonymitet går japanska lagar ännu längre än andra länder. Att skydda visselblåsarens identitet är avgörande, och man ger vägledning i hur man kan dölja att en utredning har utlösts tack vare ett tips från en anställd. Ett förslag är att kamouflera utredningen som en överraskningsrevision genom att genomföra den tillsammans med ett revisionsbolag. Fejkade undersökningar kan genomföras på andra avdelningar för att dölja den verkliga avsikten bakom huvudutredningen. Kanske denna taktik av rökridåer anledningen till att visselblåsare står för nästan nästan 60 % av anledningarna till att företagens missförhållanden exponeras. Det kan jämföras med endast 37,6 % för internrevisioner (Consumer Affairs Agency (CAA) rapport (2018b)).

Kina

Kina har för närvarande ingen specifik lagstiftning angående visselblåsning. De har dock flera sektors- och branschspecifika regleringar. Personer som ser eller misstänker incidenter av bristande efterlevnad av lagen uppmanas att rapportera om dessa. Det kan inkludera brott mot livsmedels- och läkemedelssäkerhetslagstiftningen, produktkvalitet, antitrust, värdepapper, arbetskraft och sysselsättning. Till skillnad från processen i andra länder hänvisas visselblåsare till relevanta myndigheter med sina rapporter, och inte till visselblåsarlösningar inom sina egna organisationer.

Ett annat steg i riktning mot formella visselblåsarlagar är ”Guiding Opinions on Strengthening and Standardizing In Process and Ex-post Regulation” (riktlinjer) som utfärdades av statsrådet 2019. I dessa inkluderade man det första kravet någonsin på att provinsstyren, ministerier och kommissioner under statsrådet ska upprätta system för visselblåsning, och skydda visselblåsare. Ett incitament för visselblåsare i Kina är att de ofta kan få ekonomiska belöningar från tillsynsmyndigheten.

Hong Kong

Precis som Kina har Hongkong inga lagar om skydd för visselblåsare. Men som finanscentrum är myndigheterna angelägna om att se till att visselblåsning är möjligt, särskilt inom företagssektorn. I sitt nyhetsbrev 2017 beskrev ”Securities and Futures Commission” företagsbedrägerier och missbruk som ”den största risken för Hongkongs marknader och investerare.” Den fortsatte med att konstatera att företag borde implementera effektiva visselblåsarpolicys. Ett år senare meddelade SFC att ett online-rapporteringssystem nu är tillgängligt för att visselblåsar om företagsbedrägerier och missförhållanden på marknaden. Avgörande är att dessa visselblåsarrapporter kan lämnas anonymt.

Ett annat dokument, en broschyr som släppts av Hong Kong Monetary Authority, rapporterade också om riskerna för finansiella missförhållanden och rekommenderade standarder för riskförebyggande och riskhantering. Det inkluderar en effektiv visselblåsarkanal, en stödjande miljö för anställda samt utbildningsprogram, för att se till att medarbetarna känner sig fria att rapportera om eventuella misstankar.

Singapore

Många länder uppmuntrar sina invånare att ta upp alla farhågor de har angående korruption och mutor eller annan företagsbrottslighet, och Singapore är inget undantag. Även om denna lilla men finansiellt drivna nation har en stark erfarenhet av transparens, finns det för närvarande inga lagar om visselblåsning. Det finns dock lagstiftning för att skydda visselblåsare mot repressalier. Lagen om förebyggande av korruption följer samma mall som för andra länder, och skyddar den som visselblåsare om korruption.

Arbetsplatsskyddslagen (WSHA) skyddar den som lämnar ut information om fysiska förhållanden, hälsa och säkerhet och arbetsmiljörisker. Att säga upp eller hota en anställd för anmälan av hälso- och säkerhetsöverträdelser är straffbart.

Andra områden av rättsskydd i Singapore inkluderar skydd mot trakasserier och rapportering av arbetsgivare till lokala arbetsinspektörer.

Läs mer om status för nationella visselblåsarlagar i EU:s medlemsstater. Du kan också lära dig mer om nationella visselblåsarlagar inom EU.