Francesco Zambon: En visselblåsares kamp för öppenhet under covid-19 i Italien

Francesco Zambon, forskare vid Världshälsoorganisationen (WHO), blev visselblåsare när han avslöjade allvarliga brister i Italiens pandemiberedskap under de tidiga skedena av covid-19-krisen. Hans modiga beslut att stå emot påtryckningar inom WHO belyste de utmaningar visselblåsare möter när de konfronterar mäktiga institutioner – och det globala behovet av bättre skydd dem som vågar slå larm.

Avslöjandet av Italiens föråldrade pandemiplan

Zambon fick i uppdrag att leda ett team som skulle utvärdera Italiens hantering av pandemin. Italien var det första europeiska landet som drabbades av covid-19, och rapporten han tog fram skulle fungera som vägledning för andra länder i deras beredskapsarbete.

Rapporten, som publicerades på WHO:s webbplats i maj 2020 men raderades inom 24 timmar, avslöjade ett kritiskt misslyckande: Italien hade inte uppdaterat sin pandemiplan sedan 2006. Den bristande beredskapen bidrog till att sjukvårdssystemet överbelastades, och enligt rapporten kunde tusentals liv ha räddats om landet varit bättre rustat.

Påtryckningar och intressekonflikter inom WHO

Att rapporten togs bort väckte stor oro kring transparens och ansvarstagande. Zambon avslöjade senare att han utsatts för påtryckningar från Ranieri Guerra, en högt uppsatt WHO-tjänsteman och tidigare tjänsteman vid Italiens hälsoministerium, att ändra rapportens slutsatser – särskilt delen om den föråldrade pandemiplanen. Guerra, som själv varit ansvarig för att uppdatera Italiens plan under sin tid på WHO, hade en tydlig intressekonflikt. Trots Zambons interna klagomål om dessa oetiska påtryckningar vidtogs inga åtgärder av WHO, och ingen utredning inleddes.

Visselblåsarens kamp och konsekvenser

När Zambon vägrade ändra rapporten försattes han i en alltmer utsatt position. Han isolerades professionellt, degraderades och fick inget stöd inom organisationen. Efter månader av ignorerade klagomål gick han i december 2020 ut offentligt med sin berättelse. I mars 2021 avgick han från WHO och beskrev situationen som ohållbar. Hans fall blev en symbol för behovet av starkare skydd för visselblåsare, särskilt inom globala organisationer.

Juridiska följder och kampen för ansvarstagande

Zambons avslöjanden väckte stora frågor om WHO:s transparens och dess förmåga att hantera visselblåsare på ett rättvist sätt. Hans fall visade hur mäktiga individer inom stora organisationer kan undertrycka viktig information, med potentiellt katastrofala konsekvenser. I Italiens fall innebar detta att regeringen misslyckades med att dra lärdomar av sina misstag i pandemihanteringen.

Hans avslöjanden fick också rättsliga och politiska konsekvenser. De bidrog till en större utredning i Italien, särskilt i Bergamo, där åklagare undersökte hur regeringens underlåtenhet att uppdatera pandemiplanen påverkat krishanteringen. Det framkom även att Italien kan ha vilselett WHO om sin beredskap kort före det första inhemska covid-19-fallet.

Fortsatt kamp för skydd av visselblåsare

Trots stöd från organisationer som Transparency International och Whistleblowing International Network fick Zambon till en början inget skydd. WHO erkände honom inte som visselblåsare, vilket innebar att han inte skyddades mot repressalier. Först 2022 beslutade WHO:s globala överklagandenämnd att bevilja honom moraliskt skadestånd och advokatkostnader, och erkände att hans fall hanterats felaktigt. Men organisationens svar var fortfarande bristfälligt, och kraven på en fullständig utredning kvarstod.

Zambons arv och pågående påverkansarbete

Francesco Zambons historia understryker vikten av transparens och ansvar inom stora internationella organisationer. Hans avslöjanden visade vilka risker visselblåsare tar när de utmanar institutionell tystnad. Att undertrycka visselblåsare kan få allvarliga konsekvenser – något som covid-19-pandemin tragiskt nog visade.

Idag fortsätter Zambon att kämpa för reformer inom WHO och andra institutioner, i syfte att förhindra repressalier mot visselblåsare i framtiden. Från och med 2024 granskas hans fall mot WHO av Internationella arbetsorganisationens administrativa domstol (ILOAT), och ett beslut väntas i början av 2025. Hans berättelse har återupplivat den globala debatten om visselblåsarskydd och lyft fram vikten av att stå upp för sanning och rättvisa.

När världen reflekterar över lärdomarna från covid-19 är visselblåsare som Francesco Zambon viktigare än någonsin för att skydda folkhälsan och stärka öppenhet i krishantering.