Visselblåsarlagar i olika länder 

Även om lagstiftningen skiljer sig åt i länder runt om i världen, försöker många länder skydda personer som avslöjar missförhållanden med specifika visselblåsarlagar. I vår miniserie kommer vi att ta en titt på några olika visselblåsarlagar i olika länder.   

I första delen, visselblåsarlagar i de största engelsktalande länderna.   

Först; hur kan vi definiera visselblåsning 

 Visselblåsning är när en person (ofta en anställd) avslöjar information om organisationen. Det är vanligt att man vill rapportera om något olagligt eller osäkert som sker på arbetsplatsen. För att ett ärende ska kunna klassas som visselblåsning måste det vanligtvis vara av större allmänt intresse. Det betyder att handlingen ska påverka fler än bara medarbetarna i företaget eller branschen. De flesta visselblåsare rapporterar sina iakttagelser internt inom företaget. De visselblåsare som vi får höra om är oftast de som delat sin berättelse publikt, till exempel i media.  

Europeiska unionen  

2019 antog EU visselblåsardirektivet, som alla företag med fler än 250 anställda borde ha implementerat före 17 december 2021. Företag med mellan 50 och 250 anställda fick en extra tidsfrist om två år. De flesta av EU:s medlemsländer arbetar dock fortfarande med att uppdatera sina lagar så att de överensstämmer med innehållet i EU-direktivet.  

Organisationerna måste säkerställa följande krav:  

• Säkra interna kanaler och processer för visselblåsning, samtidigt som den rapporterande personens identitet hålls konfidentiell 
• Möjlighet att lämna in rapporter antingen skriftligt eller muntligt, genom att använda en visselblåsartjänst online och/eller en telefonjour eller röstbrevlåda 
• En utsedd behörig person eller avdelning som ska ta emot och följa upp visselblåsarrapporter. Det kan till exempel vara en HR-chef, Compliance-avdelningen, ett juridiskt ombud, företagets CFO eller en extern ombudsman eller tjänst.  
• Se till att ordna ett fysiskt möte om uppgiftslämnaren begär det. 

Direktivet anger också att alla företag som på något sätt hindrar visselblåsare eller underlåter att hålla deras identitet konfidentiell, bör straffas. Exakt på vilket sätt överlåter man till det enskilda landets lagstiftare att avgöra.   

Läs mer om ländernas arbete med att implementera EU:s visselblåsardirektiv här och mer om nationella visselblåsarlagar inom EU här. 

USA 

USA har flera egna lagar om skydd för visselblåsare. Både anställda och entreprenörer är garanterade yttrandefrihet samt skydd mot vedergällning. Vid sidan av dessa lagar finns den ovanliga lösningen av ett belöningsprogram (som man även hittar i andra länder, till exempel i Singapore där man använder det för att rapportera om karteller). Belöningsprogrammet innebär att visselblåsare kan få ekonomiska belöningar om anklagelserna mot deras arbetsgivare accepteras. För att kvalificera sig för programmet måste man skicka in sin rapport antingen online via specifika portaler, eller via e-post eller ett särskilt formulär. Vissa av dessa belöningar är till och med tillgängliga för visselblåsare utanför USA. 

Till skillnad från EU kräver inte federal lag att privatägda företag har några speciella visselblåsarkanaler eller följer någon viss procedur. En annan viktig sak att notera är att fackföreningsrörelsen är stark i USA är fackföreningsrörelsen, och kan ge ytterligare rättsskydd åt fackföreningsmedlemmar. 

Kanada 

Man kan bli aningen förvånad över att hitta Kanada bland de länder som har en historia av dåligt lagstiftningsskydd för visselblåsare. Faktum är att Kanada rankades sämst tillsammans med Libanon och Norge i en rapport från International Bar Association (2021). Även om Kanada antog en visselblåsarlag 2005, har man anklagat den kanadensiska regeringen för att varken ha använt eller sett över sitt system. Det finns en lag om skydd för offentliga tjänstemän (PSDPA), men den kritiserades också starkt i en rapport av Center for Free Expression (2017). 

Storbritannien  

Storbritannien har en historia av kraftfulla visselblåsarlagar, som Public Interest Disclosure Act från 1999 (PIDA). Lagarna är inriktade på att skydda visselblåsaren från repressalier (på liknande sätt som lagarna i Nya Zeeland) men fokuserar inte på att man ska ha någon särskild process.   

Själva definitionen av visselblåsning har i Storbritannien reviderats så att inrapporterade ärenden måste vara i allmänhetens intresse (det vill säga, påverka den bredare allmänheten) för att räknas som visselblåsning. Visselblåsarrapporter kan omfatta brott, underlåtenhet att följa en lag, orättvisor, hälso- och säkerhetsöverträdelser, miljöproblem eller till och med att försöka dölja missförhållanden inom dessa områden.   

Från och med januari 2020 är Storbritannien inte längre medlem i EU. Det finns dock fortfarande många brittiska företag som kan behöva följa EU-direktivet på grund av handels- och samarbetsavtalet mellan Storbritannien och EU. Det är möjligt att den brittiska regeringen kan behöva ta hänsyn till detta avtal när man granskar sin egen lagstiftning. 

Australien 

I Australien måste identiteten på visselblåsare hållas konfidentiell enligt lag (förutom i vissa fall). Australiensisk lagstiftning om visselblåsning specificerar inga rapporteringsmetoder eller rutiner. Den inkluderar dock skydd för visselblåsare whistleblowers som avslöjar oegentligheter, till exempel brott mot företagets egen uppförandekod.   

Dessutom anger utvidningen av “the Corporate Act” (januari 2020), att vissa typer av enheter (till exempel offentliga företag) måste ha en visselblåsarpolicy. Policyn måste innehålla information om rättsskydd, samt redogöra för utredningsförfarandet.   

Nya Zeeland 

Nya Zeeland uppdaterade 1 juli 2022 sin Protected Disclosure Act från 2000. Det uppdaterade skyddet för visselblåsare liknar i många avseenden EU:s visselblåsardirektiv.  

Viktiga förändringar inkluderar nya och mer detaljerade skyldigheter för mottagaren av visselblåsarrapporter att bekräfta mottagandet, utreda och behandla ärendet, informera den som rapporterat och motivera beslutet. Det gör det också möjligt för visselblåsare att lämna sin rapport direkt till en lämplig myndighet och utvidgar definitionen av ”allvarlig förseelse”. I likhet med EU:s visselblåsardirektiv är visselblåsaren skyddad även om hen misstog sig, förutsatt att rapporten getts i god tro. 

Vill du veta mer om en säker visselblåsarfunktion och säkra interna rapportkanaler?  
Läs om EU:s visselblåsardirektiv här. Du kan läsa om den nya svenska visselblåsarlagen här. 

Letar du efter ett enkelt och säkert visselblåsarsystem? Läs mera här.  

Vill du diskutera visselblåsarlösning för just din organisation?  
Kontakta oss eller boka en gratis demo av systemet!